Arkona

Nu kommer de som känner mig nära och personligen att tycka jag är totalt dum i huvudet, men det skiter jag i.
Mår man inte bra gör man det inte. Jag har i hela mitt liv varit en frisk o fräsh smalis.
Ja har varit stolt över mig själv o viljat visa upp mig i korta kjolar o tajta toppar.
Jag vet inte om någon märker att ja inte längre vill göra så längre.
Jag gömmer mig i stora tröjor som går ner över rumpan,
helst ska de va lite "rynkade" över midjan för att dölja att ja rusat upp i vikt.
Jag har gått från mina hälsosamma 47 kilo till monstruösa 58 kilo på mindre än ett halvår!
Jag har alltid varit smal och mått väldigt bra i mig själv. Jag har aldrig vägt såhär mycket.
Vikten ÄR ovesäntlig, men vad måttbandet säger och den personen man ser i spegeln säger..
Det spelar roll!! För mig.
Och NEJ jag har INTE någon vriden anorexibild av mig själv. Jag mår helt enkelt inte bra såhär!
ATT INGEN KAN FATTA DET! Jag blir så frustrerad när folk säger "Du är inte tjock"
NEJ det är sant jag är inte Tjock, men jag är tjockARE än va jag trivs med.
Jag känner mig så ensam när mina vänner säger åt mig att  ja e dum som "håller  på såhär".
Att de sen blir arga på mig när jag påpekar att ja inte längre kan ha mina kläder gör att jag vill gråta!

Jag känner mig deppig när jag ska ut på fest. För att alla mina festkläder är för små... Jag vågar inte visa upp mina lår, min bara mage som jag en gång älskat.. Jag vill inte ens ha linne påmig längre!!!
Det är FEL! Det ska inte behöva vara såhär!!

Jag ären glad människa och är aldrig deperimerad. Just därför känns detta som ett så stort nederlag!

Jag saknar dig så jävla mycket att de gör ont i kroppen!
Jag fattar inte vad som hände mellan oss! Vilka är vi idag som gjort varanndra så fel?
Varför gick allt så snett? Kunde vi ha förhindrat något? Varför var allt så tungt?
Var det jag som var problemet? Var jag för svag, klen?Var jag en dålig människa?
Jag fattar inte vad som hände efter, men allt jag vet är att nu är allt över.
Det går inte att ta tillbaka det som skett utan bara acceptera följderna.
Och det reulterade i att jag förlorade en vän..
Ska jag be om ursäkt för något? Var det mitt fel? Gjorde jag fel?
Det gör ont i kroppen, det värker i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Mina vänner är ju allt jag har nu!! :(
Jag vill inte förlora er nu!!
Varför svarar du inte......
Förlåt för allt, Carro jag saknar ju dig..

Asså ja har funderat mig blodig på det här med kärlek. Vad det betyder för mig och vad det egetligen är!
Jag förstår det inte, jag förstår kärleken mellan mig och mina vänner! Mina älskade Fittor :)
Mimmi, Marie. IckeFittan Elin :) Jag förstår den vilkorslösa kärleken mellan ett djur o dess ägare. Kärleken ja får av en varmhästmule.
Men...  Min erfarenhet av kärlek mellan pojke o flicka har alla slutat likadant.
"Huston we have a problem" *BOOOM* Krashlandingar alltihop.
Det har börjat så underbart bra alla gånger. Lyckorus, rosa kärleksmoln. Förhastade beslut :(
Något jag inte förstår är att de alla har hittat andra flickor under vår tid tillsamans..
Vilket får mig att grubbla om det är något fel på mig. Duger jag inte till något långvarigt?
Är det något fel på mig då jag verkar driva dem till andra?

Jag har varit den som alltid hållit fast vid ett förhållande fast det inte varit bra för mig, för jag har/hade en otrolig rädslaför att vara ensam. Då kärlekern från min familj och mina vänner inte räckte till, då kände jag mig ratad om jag var singel. Nu har jag fått mig en ordentlig näsbränna som fått mig att inse att jag inte behöver ha pojkvän för att vara älskad.
Vilket i sin tur har gjort mig rädd förförhållanden nu.
Jag är fruktansvärt långsint och har blivit jävligt bitter av mina upplevelser. Kost sagt har jag bara blivit en bitter och arg människa av alla mina killar.
Nu har jag kapslat in härtat i is, jag vågar inte lita på någon!
Bara tanken på en pojkvän skrämmer livet ur mig nu! Känner mig lite rubbad...

Så dyker han upp...gör mig ennu nervösare i själen, o ger mig lugn på samma gång. Kroppen och hjärtat skriker olika saker... Hjärnarn är inte med alls längre.
Jobbigt man kan ha det då :(

Jag var ut med den underbara lilla valpen jag är dagmatte till idag. Vi tog en lång skön promenad i solen på årstafältet, när de första golfarna uppenbarat sig. De tornade upp sig som ett mörtk moln på himmelen!
Där stod de.. "De töntiga"!!!
Med sina löljliga skor, fjantiga vantar, töntiga västar o kepsar! Och den monstruösa golfbagen!
Stackars Molle och jag krypmte av åsynen av "De töntiga"! De kom emot oss från parkeringsplatsen bärandes på de hemska bagarna med de blänkande stålet i! Det ondskefulla töntstålet som skyfflar iväg de dödliga bollarna!!
Det var så vi kände ossdå en av "De Töntiga" lyckades skjuta iväg en boll åt fel håll!
Vi var BAKOM honom o endå svischar de en fucking jävla fjollboll bara ett par centimeter från mitt ansikte!
Sen har gubbjäveln mage att säga åt oss att inte vara i vägen!
Jag frästa åt honom att lära sig spela ordentligt stället!

Imorgon börjar min "Dog-duty". Jag ska vara Dagmatte till världens mest bedårande vovve. Molle. Molekyl, Madicken, Tjockis, Fluffet.. Kärt barn har många namn.
Han är en fin blandras mellan Collie, Irländsk Setter... Wait for it :D... Schäfer och Golder Retriver.
En fiktig "Awsome" rondellhund! :D
Jag är (än så länge) inte rädd för att göra något fel, som att mata ihjäl stackaren med morötter eller bada honom i handfatet *skrattar*
Nä det här kommer att gå fin fint! Mitt nya liv som ansvarsfull vuxen börjar imorgon.

När jag nu sitter här framför datorn med solen lysandes på min svarta Marilyn Manson tröja genom fönstret, känner jag vårkänslor. Balkongen är lite smått öppnad och det friska luften drar kring mina nakna fötter. Det är vår, ja snart är det vår!
Jag hör grannbarnen leka med sina skateboards utanför balkongdörren, de skrattar, ramlar, skrattar igen och skateboarden flyger all världens väg.
Jag tycker inte om barn, de är stökiga, jobbiga, luktar illa. Men att höra dem utanför varslar verkligen om vår.

Jag har med stor förväntan glupskt kastat mig över alla nya modemagasin jag fått mina giriga småhänder på, jag har stått och smygläst i affärer, lånat av vänner, gått till tandläkarens väntrum för att läsa om de senaste modet.
Och jag är FÖRSKRÄCKT!
Vad är detta för nytt mode? TANT? Genomskinliga kläder? Jag hoppas verkligen innerligt att detta stannar på catwalken och INTE ger sig ut bland vanligt folk!
Och de nya "Innetrycket" på tröjor sen! Barnsliga "Musse och Mimmi" tryck? Hallå kom igen, hur gamla e folk?!
Har nu kommit fram till att man måste vara 60 + eller en femåring för att uppsaktta vårens kläder.
Fruktansvärt.

Jag har för mycket att göra.. Men samtidigt för lite att göra. Jag inser detta när alla mina företaganden samlas på en och samma dag. Vad ska man välja? På lördag har jag blivit inbjuden att delta i castingen för Miss World 2008, på lördag ska jag äta middag ute med mina mamma, syster och mina morföräldrar på en flott kinaresturang. På lördag ska en av mina bästa vänner fira sin födelsedag.. Men INGET händer på fredag.. Skönt är ju det kanske då jag börjar duka under för en förkylning igen...

Jag har väldigt många funderingar som kastar sig fram och tillbaka i min arma skalle om kvällarna.
För tillfället är det säkert bara snoret som tränger ut genom mina stackars bihålor..
Eller om det är självaste hjärnan som rymmer!
Jag hatar snor, och jag hatar Facebook för dess beroendeframkallande apps, faktumet att alla man känner har facebook, att de enligt mig har söta små quizz.. Som man tyvärr måste bombadera sina stackars vänner med för att få veta svaren.

Jag funderar över livet och världen. Att världen e så tråkig att bara dess tristess kan få mig att börja gråta av hopplöshet. Det finns ingen som helst mystik kvar på jorden, inget som inte promt måste lindas in med en rationell förklaring! Det är trist att människan ska behöva tänka så.
För att citera ett ex jag hade : "Men gumman spöken finns ju inte"
Med min trotsighet mot hans rationallitet ifrågasatte jag hans åsikter.
"För att jag inte har sett något  med mina egna ögon" var hans enda förklaring.
Herrejävlar vad blåst man kan vara..!!

Bara för att man inte sett en sak med sina egna tvivlande ögon behöver det inte betyda att det inte finns!
"Har du sett kinesiska muren någon gång?" Var min uppenbara fråga. Hans korkade svar ringer än idag i öronen.
"Men den finns ju på bild, och den är ju på riktigt."
Spöken har fångats på bild, på videofilm. Men då ska de bara bortförklaras för att människans klena psyke inte helt förstår vad den har att göra med. Vem bestämmer vad som är på riktigt och inte?

Jagt blir upprörd över allt det där. Inte bara människans klenhet utan också av mina ex.. Som de är rena praktexempel på de klena hos människan.
Nä nu är det dax att släcka, eller kommer de spöken då? ;)

Det här är nytt för mig, det kommer ta en viss tid att vänja sig också :)
Men det tar vi hand om, en dag i sänder.
Idag ska jag bara knappa runt och se vad denna sida har att erbjuda.

Men i måndags var jag på Backstreet Boys konserten, det var som vanligt en underbar upplevelse!
En Helt underbar dag! Backstreet Boys var i sthlm. Mina ungdomsidoler!!
Med spänning såg jag fram emot den dagen. Måndagen den 14 .e april :)

Backstreet Boys har på söndag hållit på i 15 år.. 15 år är en lång tid för ett pojkband.
Med tanke på att ingen av de andra pojkbanden från 90-talet inte ens kan sjunga längre, har mina BSB kommit långt. Alla har en liten solokarriär på G vid sidan av men det är ju bara bra. Omväxling förnöjer heter det ju.
Jag ser fram emot min favoritmedlems solokonsert i maj :) A.J Mclean!! 

Det var en härlig kväll där jag kunde skrida sunt på Hovet med likasinnade fans :)
Det som gladde mig så mycket var att fansen, som jag, har åldrats med boysen.
Jag såg allt från en mamma med sin lilla son, ett par i övre 30 års åldern sitta hand i hand under balladerna. Jag såg medelålders utan barn! Jag såg även de vanliga fjortisarna som står för skrikandet, jag såg ett helt gäng hårdrockare nere i ståplats sektionen! Och då menar jag svartfärgat långt hår, nitar, megadeath-tröjor (som senare byttes ut till bsb tröjjor) Detta var killarna!!
Tjejerna var nästan likadana förutom att någon enstaka färg fakitiskt smög in i klädseln :)

Det gläder mig att min ungdom än inte har vittrat sönder bakom mig. Att mina Boys följer mig ett tag till  i alla fall :)