Arkona

Asså ja har funderat mig blodig på det här med kärlek. Vad det betyder för mig och vad det egetligen är!
Jag förstår det inte, jag förstår kärleken mellan mig och mina vänner! Mina älskade Fittor :)
Mimmi, Marie. IckeFittan Elin :) Jag förstår den vilkorslösa kärleken mellan ett djur o dess ägare. Kärleken ja får av en varmhästmule.
Men...  Min erfarenhet av kärlek mellan pojke o flicka har alla slutat likadant.
"Huston we have a problem" *BOOOM* Krashlandingar alltihop.
Det har börjat så underbart bra alla gånger. Lyckorus, rosa kärleksmoln. Förhastade beslut :(
Något jag inte förstår är att de alla har hittat andra flickor under vår tid tillsamans..
Vilket får mig att grubbla om det är något fel på mig. Duger jag inte till något långvarigt?
Är det något fel på mig då jag verkar driva dem till andra?

Jag har varit den som alltid hållit fast vid ett förhållande fast det inte varit bra för mig, för jag har/hade en otrolig rädslaför att vara ensam. Då kärlekern från min familj och mina vänner inte räckte till, då kände jag mig ratad om jag var singel. Nu har jag fått mig en ordentlig näsbränna som fått mig att inse att jag inte behöver ha pojkvän för att vara älskad.
Vilket i sin tur har gjort mig rädd förförhållanden nu.
Jag är fruktansvärt långsint och har blivit jävligt bitter av mina upplevelser. Kost sagt har jag bara blivit en bitter och arg människa av alla mina killar.
Nu har jag kapslat in härtat i is, jag vågar inte lita på någon!
Bara tanken på en pojkvän skrämmer livet ur mig nu! Känner mig lite rubbad...

Så dyker han upp...gör mig ennu nervösare i själen, o ger mig lugn på samma gång. Kroppen och hjärtat skriker olika saker... Hjärnarn är inte med alls längre.
Jobbigt man kan ha det då :(