A.J Mclean konsert!!
En underbar uppenbarselse!! A.j Mclean från Backstreet Boys är i sverige.
Jag har precis kommit hem från hans spelning på Berns Salonger.
Kroppen är i EXTAS! Själen dansar fortfarande, och hjärtat dunkar vilt i bröstet!
Han var så bra att han skulle kunnat omvända alla Negativa Bsb hatare (urs för er förresten, skäms i ett hörn!!)
Mimmi och jag var helvilda! Dansade hoppade och levde rövare! XD
Den bästa kvällen sedan hela gänget var här i april senast :)
Låtarna var både rörande, mjuka och helty crazy tunga! Så fort skivan kommer ut ska jag ha ett rykande färskt exemplar! Man måste stötta de man älskar!
Den coola svarta tröjan med guldtexten "Love is the drug" visar att han lagt beroende bakom sig och kan nu prata öppet om det. Tillomed skämta om det. Han har kommit långt i sitt liv nu och med de här solokonserterna visar han att han vill och kan göra saker för sin egen skull, och oss fans då ;)
Att han sedan tog av sig till bar överkropp och visade upp alla de underbara tatueringarna till sista låten var ju helt klart en äggstockskrossare! Gud vad han är snygg!!!!
A.j vi e stolta över dig, Keep up the good work.
Imorgon Fredag bär det av till Kalmar med allra finaste Mimmi, allra finaste kladdigaste John och nykomlingen Mats :) Vi får se hur han klarar av mig och Mimmi när vi e lagom övertrötta och kanske med lite alkohol i kroppen XD
Ska bo hos min gamle gode klasskamrat Anders, som nu tydligen blivit en inflytelserik sjöbuse på äldre dar.
Där komemr oxå vara en till gammal klasskamrat, Fred. Som gått och blivit bitig brandman ;)
Den sista grabben vi ska dela lägenhet med Richard vet jag inget om. Det blir en kulig suprise :)
Jag har precis kommit hem från hans spelning på Berns Salonger.
Kroppen är i EXTAS! Själen dansar fortfarande, och hjärtat dunkar vilt i bröstet!
Han var så bra att han skulle kunnat omvända alla Negativa Bsb hatare (urs för er förresten, skäms i ett hörn!!)
Mimmi och jag var helvilda! Dansade hoppade och levde rövare! XD
Den bästa kvällen sedan hela gänget var här i april senast :)
Låtarna var både rörande, mjuka och helty crazy tunga! Så fort skivan kommer ut ska jag ha ett rykande färskt exemplar! Man måste stötta de man älskar!
Den coola svarta tröjan med guldtexten "Love is the drug" visar att han lagt beroende bakom sig och kan nu prata öppet om det. Tillomed skämta om det. Han har kommit långt i sitt liv nu och med de här solokonserterna visar han att han vill och kan göra saker för sin egen skull, och oss fans då ;)
Att han sedan tog av sig till bar överkropp och visade upp alla de underbara tatueringarna till sista låten var ju helt klart en äggstockskrossare! Gud vad han är snygg!!!!
A.j vi e stolta över dig, Keep up the good work.
Imorgon Fredag bär det av till Kalmar med allra finaste Mimmi, allra finaste kladdigaste John och nykomlingen Mats :) Vi får se hur han klarar av mig och Mimmi när vi e lagom övertrötta och kanske med lite alkohol i kroppen XD
Ska bo hos min gamle gode klasskamrat Anders, som nu tydligen blivit en inflytelserik sjöbuse på äldre dar.
Där komemr oxå vara en till gammal klasskamrat, Fred. Som gått och blivit bitig brandman ;)
Den sista grabben vi ska dela lägenhet med Richard vet jag inget om. Det blir en kulig suprise :)
Jobb.
Jag tror jag lyckades håva in ett jobb endå. Lagerarbetare kvällar och nätter. UNDERBART!
INGA korkade kunder som frågar vad det kostar fast de har en stor skylt mitt under näsan.
Ingen hantering avpengar eller mat, och ABSOLUT INGA FUCKING JÄVLA BARN!
Har ja fått det här jobbet kan det vara drömmen för mig XD.
Deringde imorse och berättade hur tung arbetet skulle vara, nästan som en varning.
"ja lådorna kan väga upp till 30 kilo." Sa rösten i luren, nästan lite ursäktande.
"Det kommer vara en hel del fysiskt tungt kroppsarbete, är du beredd på det?"
När hon senare läste att jag hållit på med hästar blev hon med ens lugnare.
"ja men då tror jag att du klarar av det här fint"
Ska på informatonsmöte på måndag. I SKOGÅS! Ha ha ja ja.. Vi får se hur fan man hittar dit :)
Stallet på onsdag som vanligt, fast inte helt :) Min ridlärare bad mig att följa med henne när hon ska ta Mio till tandläkaren, jag blev jättesmickrad och jätteglad när hon frågade. Jag är ju bara en simpel elev.
Jag ska inte skryta men jag vet ju vad jag håller på med när de gäller mina fyrfota älsklingar.
Det kommer bli en rolig och lärorik upplevelse.
Ska även på intervju för en ny modellagentur nästa fredag. Jag kan knappt tro att det är sant! NYP MIG NÅGON! :D
Men jag ska ju inte ropa hej än. Det Kan ju gå åt pipan hela skiten.
Bara att hålla tummarna.
Spara pengar är ju självklart att jag ska göra. Trist bara att de betyder att jag kommer kunna komma igång med min tränig lagom till sommaren e slut!
De e ju NU man ska behöva ha tunna sommriga kläder! :( Det är ju NU den där jävla badsäsongen är.....
Jag trodde ALDRIG att jag skulle säga det här...
Men jag hoppas på en kall sommar där jag inte behöver klä av mig för mycket :(
INGA korkade kunder som frågar vad det kostar fast de har en stor skylt mitt under näsan.
Ingen hantering avpengar eller mat, och ABSOLUT INGA FUCKING JÄVLA BARN!
Har ja fått det här jobbet kan det vara drömmen för mig XD.
Deringde imorse och berättade hur tung arbetet skulle vara, nästan som en varning.
"ja lådorna kan väga upp till 30 kilo." Sa rösten i luren, nästan lite ursäktande.
"Det kommer vara en hel del fysiskt tungt kroppsarbete, är du beredd på det?"
När hon senare läste att jag hållit på med hästar blev hon med ens lugnare.
"ja men då tror jag att du klarar av det här fint"
Ska på informatonsmöte på måndag. I SKOGÅS! Ha ha ja ja.. Vi får se hur fan man hittar dit :)
Stallet på onsdag som vanligt, fast inte helt :) Min ridlärare bad mig att följa med henne när hon ska ta Mio till tandläkaren, jag blev jättesmickrad och jätteglad när hon frågade. Jag är ju bara en simpel elev.
Jag ska inte skryta men jag vet ju vad jag håller på med när de gäller mina fyrfota älsklingar.
Det kommer bli en rolig och lärorik upplevelse.
Ska även på intervju för en ny modellagentur nästa fredag. Jag kan knappt tro att det är sant! NYP MIG NÅGON! :D
Men jag ska ju inte ropa hej än. Det Kan ju gå åt pipan hela skiten.
Bara att hålla tummarna.
Spara pengar är ju självklart att jag ska göra. Trist bara att de betyder att jag kommer kunna komma igång med min tränig lagom till sommaren e slut!
De e ju NU man ska behöva ha tunna sommriga kläder! :( Det är ju NU den där jävla badsäsongen är.....
Jag trodde ALDRIG att jag skulle säga det här...
Men jag hoppas på en kall sommar där jag inte behöver klä av mig för mycket :(
Vikt...
Har blivit ett jäkla snack om min förra vikt. JA, jag HAR faktiskt vägt så lite.
Min farmor, Vila i frid, Var otroligt smal. Både när hon var ung och när hon blev gammal. Min farfar likaså.
Alla på min pappas sida av släkten är trådsmala och väger alla under 65 kg.
Det är bara så det är.
Men på mammas sida flödar det över av fetton :(
Antar att den genen hunnit ifatt mig vid min nu höga ålder.
Grejen är inte vad ja vägde, eller vad jag väger. Grejen är ju att jag numer inte trivs i min egen kropp.
Mina kläder trivs inte på den heller.
Själva grejen är att jag trivdes, var frisk och mådde bra när jag hade den vikten!
De känns som om jag verkligen inte ska klaga.. Men hur kan ja låta bli när ja mår dåligt?
Jag har konstant dåligt samvete vad jag äter, tittar på mina goda kakor o vill bara skrika inomords!
Jag mår bra och har rent samvete mid middagsbordet när jag varit i stallet. Eller gjort annan grovgöra med kroppen. Jag VILL börja träna igen. Men för det krävs det pengar då jag har världens sämsta självdiciplin!
För att få pengar måste jag ha ett jobb. Men jag får inte ett jobb över natten, och än viktigare, man får inte sin första lön förrän efter en månad...
Men jag vill börja träna NU! NU NU NU och inte om ett halvår!!
Jag vill inte be om det, men jag tror att jag behöver hjälp att ta tag i mina begynnande valkar innan de äter upp mig.
Men jag vet inte vem ja ska våga vända mig till. Jag vågar inte säga det här till någon av mina vänner.
Rädslan att se deras blick e för stor.
Blicken som säger "Skärp dig, du e dum i huvudet, sluta klaga, ta en jävla kaka och håll käft".
Min farmor, Vila i frid, Var otroligt smal. Både när hon var ung och när hon blev gammal. Min farfar likaså.
Alla på min pappas sida av släkten är trådsmala och väger alla under 65 kg.
Det är bara så det är.
Men på mammas sida flödar det över av fetton :(
Antar att den genen hunnit ifatt mig vid min nu höga ålder.
Grejen är inte vad ja vägde, eller vad jag väger. Grejen är ju att jag numer inte trivs i min egen kropp.
Mina kläder trivs inte på den heller.
Själva grejen är att jag trivdes, var frisk och mådde bra när jag hade den vikten!
De känns som om jag verkligen inte ska klaga.. Men hur kan ja låta bli när ja mår dåligt?
Jag har konstant dåligt samvete vad jag äter, tittar på mina goda kakor o vill bara skrika inomords!
Jag mår bra och har rent samvete mid middagsbordet när jag varit i stallet. Eller gjort annan grovgöra med kroppen. Jag VILL börja träna igen. Men för det krävs det pengar då jag har världens sämsta självdiciplin!
För att få pengar måste jag ha ett jobb. Men jag får inte ett jobb över natten, och än viktigare, man får inte sin första lön förrän efter en månad...
Men jag vill börja träna NU! NU NU NU och inte om ett halvår!!
Jag vill inte be om det, men jag tror att jag behöver hjälp att ta tag i mina begynnande valkar innan de äter upp mig.
Men jag vet inte vem ja ska våga vända mig till. Jag vågar inte säga det här till någon av mina vänner.
Rädslan att se deras blick e för stor.
Blicken som säger "Skärp dig, du e dum i huvudet, sluta klaga, ta en jävla kaka och håll käft".
Promenad.. O stall..
Idag var jag ute med den stackars lilla Molle igen, som alla andra dagar då man e DagMatte ;)
Tvingade den kraken att vara ut och gå i en och en halv timme. klättra i bergen i skogen, o jogga.
Jag åt ingen frukost imorse. ja ville bara inte ha. Känner mig rätt småäcklad av mat faktiskt..
Tog tre hårda knäckemackor utan smör på hemma hos mimmi. de får duga tills ja vart i stallet.
Efter får man väl peta i sig något annat nyttigt. Morot kanske..
Ja tror allt dumt med mig började i Åre med min chef. Jag vågar knappt prata om det. Jag vet inte om han såg det på ett skämtsamt sätt, men jag blev väldigt illa till mods..ja vill inte att min chef ska försöka få mig i säng :(
Efter det känner jag mig om än äckligare...
Jag vill bara ha e anonymt fint litet jobb där ja får arbeta med kroppen, slippa kunder och en pervers chef!
Jag vill jobba i stall!
Jag saknar hästlukten, närheten till djuren, de lite slitiga jobbet faktiskt... Det är så skönt att ta tag i grepen och mocka ut ett gäng boxar, sopa stallgången, fodra o göra sådant pyssel. plocka in och ut hästar från hagarna...
De enda som stör mig är väl de tidiga mornaran ha ha.
Jag tänker på Ullbålsta Gård varje dag.. Hur mitt liv var precis som jag hade önskat det. Hästar överallt...
Men varför klarade jag då inte av det.. Känner mig misslyckad då ja inte pallade med jobbet ja älskar så mycket.
Jag är fruktansvärt osäker på mig själv nu, vet inte vad jag vågar göra och inte göra. vet inte vart ja ska vända mig..
Vill ju inte tynga ner mina vänner med mina yttepytte tankar, De har de ju fan så mycket värre.
Jag har ju egentligen inge probem alls.
Tvingade den kraken att vara ut och gå i en och en halv timme. klättra i bergen i skogen, o jogga.
Jag åt ingen frukost imorse. ja ville bara inte ha. Känner mig rätt småäcklad av mat faktiskt..
Tog tre hårda knäckemackor utan smör på hemma hos mimmi. de får duga tills ja vart i stallet.
Efter får man väl peta i sig något annat nyttigt. Morot kanske..
Ja tror allt dumt med mig började i Åre med min chef. Jag vågar knappt prata om det. Jag vet inte om han såg det på ett skämtsamt sätt, men jag blev väldigt illa till mods..ja vill inte att min chef ska försöka få mig i säng :(
Efter det känner jag mig om än äckligare...
Jag vill bara ha e anonymt fint litet jobb där ja får arbeta med kroppen, slippa kunder och en pervers chef!
Jag vill jobba i stall!
Jag saknar hästlukten, närheten till djuren, de lite slitiga jobbet faktiskt... Det är så skönt att ta tag i grepen och mocka ut ett gäng boxar, sopa stallgången, fodra o göra sådant pyssel. plocka in och ut hästar från hagarna...
De enda som stör mig är väl de tidiga mornaran ha ha.
Jag tänker på Ullbålsta Gård varje dag.. Hur mitt liv var precis som jag hade önskat det. Hästar överallt...
Men varför klarade jag då inte av det.. Känner mig misslyckad då ja inte pallade med jobbet ja älskar så mycket.
Jag är fruktansvärt osäker på mig själv nu, vet inte vad jag vågar göra och inte göra. vet inte vart ja ska vända mig..
Vill ju inte tynga ner mina vänner med mina yttepytte tankar, De har de ju fan så mycket värre.
Jag har ju egentligen inge probem alls.
Äcklad! SÅ ÄCKLAD!
Nu kommer de som känner mig nära och personligen att tycka jag är totalt dum i huvudet, men det skiter jag i.
Mår man inte bra gör man det inte. Jag har i hela mitt liv varit en frisk o fräsh smalis.
Ja har varit stolt över mig själv o viljat visa upp mig i korta kjolar o tajta toppar.
Jag vet inte om någon märker att ja inte längre vill göra så längre.
Jag gömmer mig i stora tröjor som går ner över rumpan,
helst ska de va lite "rynkade" över midjan för att dölja att ja rusat upp i vikt.
Jag har gått från mina hälsosamma 47 kilo till monstruösa 58 kilo på mindre än ett halvår!
Jag har alltid varit smal och mått väldigt bra i mig själv. Jag har aldrig vägt såhär mycket.
Vikten ÄR ovesäntlig, men vad måttbandet säger och den personen man ser i spegeln säger..
Det spelar roll!! För mig.
Och NEJ jag har INTE någon vriden anorexibild av mig själv. Jag mår helt enkelt inte bra såhär!
ATT INGEN KAN FATTA DET! Jag blir så frustrerad när folk säger "Du är inte tjock"
NEJ det är sant jag är inte Tjock, men jag är tjockARE än va jag trivs med.
Jag känner mig så ensam när mina vänner säger åt mig att ja e dum som "håller på såhär".
Att de sen blir arga på mig när jag påpekar att ja inte längre kan ha mina kläder gör att jag vill gråta!
Jag känner mig deppig när jag ska ut på fest. För att alla mina festkläder är för små... Jag vågar inte visa upp mina lår, min bara mage som jag en gång älskat.. Jag vill inte ens ha linne påmig längre!!!
Det är FEL! Det ska inte behöva vara såhär!!
Jag ären glad människa och är aldrig deperimerad. Just därför känns detta som ett så stort nederlag!
Mår man inte bra gör man det inte. Jag har i hela mitt liv varit en frisk o fräsh smalis.
Ja har varit stolt över mig själv o viljat visa upp mig i korta kjolar o tajta toppar.
Jag vet inte om någon märker att ja inte längre vill göra så längre.
Jag gömmer mig i stora tröjor som går ner över rumpan,
helst ska de va lite "rynkade" över midjan för att dölja att ja rusat upp i vikt.
Jag har gått från mina hälsosamma 47 kilo till monstruösa 58 kilo på mindre än ett halvår!
Jag har alltid varit smal och mått väldigt bra i mig själv. Jag har aldrig vägt såhär mycket.
Vikten ÄR ovesäntlig, men vad måttbandet säger och den personen man ser i spegeln säger..
Det spelar roll!! För mig.
Och NEJ jag har INTE någon vriden anorexibild av mig själv. Jag mår helt enkelt inte bra såhär!
ATT INGEN KAN FATTA DET! Jag blir så frustrerad när folk säger "Du är inte tjock"
NEJ det är sant jag är inte Tjock, men jag är tjockARE än va jag trivs med.
Jag känner mig så ensam när mina vänner säger åt mig att ja e dum som "håller på såhär".
Att de sen blir arga på mig när jag påpekar att ja inte längre kan ha mina kläder gör att jag vill gråta!
Jag känner mig deppig när jag ska ut på fest. För att alla mina festkläder är för små... Jag vågar inte visa upp mina lår, min bara mage som jag en gång älskat.. Jag vill inte ens ha linne påmig längre!!!
Det är FEL! Det ska inte behöva vara såhär!!
Jag ären glad människa och är aldrig deperimerad. Just därför känns detta som ett så stort nederlag!
Vänner kommer och vänner går..
Jag saknar dig så jävla mycket att de gör ont i kroppen!
Jag fattar inte vad som hände mellan oss! Vilka är vi idag som gjort varanndra så fel?
Varför gick allt så snett? Kunde vi ha förhindrat något? Varför var allt så tungt?
Var det jag som var problemet? Var jag för svag, klen?Var jag en dålig människa?
Jag fattar inte vad som hände efter, men allt jag vet är att nu är allt över.
Det går inte att ta tillbaka det som skett utan bara acceptera följderna.
Och det reulterade i att jag förlorade en vän..
Ska jag be om ursäkt för något? Var det mitt fel? Gjorde jag fel?
Det gör ont i kroppen, det värker i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Mina vänner är ju allt jag har nu!! :(
Jag vill inte förlora er nu!!
Varför svarar du inte......
Förlåt för allt, Carro jag saknar ju dig..
Jag fattar inte vad som hände mellan oss! Vilka är vi idag som gjort varanndra så fel?
Varför gick allt så snett? Kunde vi ha förhindrat något? Varför var allt så tungt?
Var det jag som var problemet? Var jag för svag, klen?Var jag en dålig människa?
Jag fattar inte vad som hände efter, men allt jag vet är att nu är allt över.
Det går inte att ta tillbaka det som skett utan bara acceptera följderna.
Och det reulterade i att jag förlorade en vän..
Ska jag be om ursäkt för något? Var det mitt fel? Gjorde jag fel?
Det gör ont i kroppen, det värker i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Mina vänner är ju allt jag har nu!! :(
Jag vill inte förlora er nu!!
Varför svarar du inte......
Förlåt för allt, Carro jag saknar ju dig..
Kärlek???
Asså ja har funderat mig blodig på det här med kärlek. Vad det betyder för mig och vad det egetligen är!
Jag förstår det inte, jag förstår kärleken mellan mig och mina vänner! Mina älskade Fittor :)
Mimmi, Marie. IckeFittan Elin :) Jag förstår den vilkorslösa kärleken mellan ett djur o dess ägare. Kärleken ja får av en varmhästmule.
Men... Min erfarenhet av kärlek mellan pojke o flicka har alla slutat likadant.
"Huston we have a problem" *BOOOM* Krashlandingar alltihop.
Det har börjat så underbart bra alla gånger. Lyckorus, rosa kärleksmoln. Förhastade beslut :(
Något jag inte förstår är att de alla har hittat andra flickor under vår tid tillsamans..
Vilket får mig att grubbla om det är något fel på mig. Duger jag inte till något långvarigt?
Är det något fel på mig då jag verkar driva dem till andra?
Jag har varit den som alltid hållit fast vid ett förhållande fast det inte varit bra för mig, för jag har/hade en otrolig rädslaför att vara ensam. Då kärlekern från min familj och mina vänner inte räckte till, då kände jag mig ratad om jag var singel. Nu har jag fått mig en ordentlig näsbränna som fått mig att inse att jag inte behöver ha pojkvän för att vara älskad.
Vilket i sin tur har gjort mig rädd förförhållanden nu.
Jag är fruktansvärt långsint och har blivit jävligt bitter av mina upplevelser. Kost sagt har jag bara blivit en bitter och arg människa av alla mina killar.
Nu har jag kapslat in härtat i is, jag vågar inte lita på någon!
Bara tanken på en pojkvän skrämmer livet ur mig nu! Känner mig lite rubbad...
Så dyker han upp...gör mig ennu nervösare i själen, o ger mig lugn på samma gång. Kroppen och hjärtat skriker olika saker... Hjärnarn är inte med alls längre.
Jobbigt man kan ha det då :(
Jag förstår det inte, jag förstår kärleken mellan mig och mina vänner! Mina älskade Fittor :)
Mimmi, Marie. IckeFittan Elin :) Jag förstår den vilkorslösa kärleken mellan ett djur o dess ägare. Kärleken ja får av en varmhästmule.
Men... Min erfarenhet av kärlek mellan pojke o flicka har alla slutat likadant.
"Huston we have a problem" *BOOOM* Krashlandingar alltihop.
Det har börjat så underbart bra alla gånger. Lyckorus, rosa kärleksmoln. Förhastade beslut :(
Något jag inte förstår är att de alla har hittat andra flickor under vår tid tillsamans..
Vilket får mig att grubbla om det är något fel på mig. Duger jag inte till något långvarigt?
Är det något fel på mig då jag verkar driva dem till andra?
Jag har varit den som alltid hållit fast vid ett förhållande fast det inte varit bra för mig, för jag har/hade en otrolig rädslaför att vara ensam. Då kärlekern från min familj och mina vänner inte räckte till, då kände jag mig ratad om jag var singel. Nu har jag fått mig en ordentlig näsbränna som fått mig att inse att jag inte behöver ha pojkvän för att vara älskad.
Vilket i sin tur har gjort mig rädd förförhållanden nu.
Jag är fruktansvärt långsint och har blivit jävligt bitter av mina upplevelser. Kost sagt har jag bara blivit en bitter och arg människa av alla mina killar.
Nu har jag kapslat in härtat i is, jag vågar inte lita på någon!
Bara tanken på en pojkvän skrämmer livet ur mig nu! Känner mig lite rubbad...
Så dyker han upp...gör mig ennu nervösare i själen, o ger mig lugn på samma gång. Kroppen och hjärtat skriker olika saker... Hjärnarn är inte med alls längre.
Jobbigt man kan ha det då :(
